Anders Bondensson

Anders Bondensson

Varför en blogg?

För att det är kul att tycka.

Länge leve monarkin!

PolitikPosted by Anders Bondensson Sat, June 19, 2010 22:48:45

När man ser bilder från de gamla Klarakvarteren, och jämför med de groteska moderna byggnader som tagit deras plats, så är det svårt att inte bli sorgsen. Man undrar hur de människor var funtade som med berått mod jämnade de gamla vackra kvarteren med marken, och ersatte dessa med rätlinjiga moderna skapelser i glas och grå betong.


Den som funderar på detta kan ta en titt på dagens republikaner. Där hittar man samma mentalitet som var förhärskande hos de modernister och visionärer som ville radera ut Klara och Gamla stan. De saknar en grundläggande förståelse för människans natur, och de samhällen de skapar blir därför i grund och botten omänskliga. Om någon är nyfiken på hur Sverige som republik kommer att kännas, behöver den bara ta en promenad längs Malmskillnadsgatan en riktig grå dag i november. Vem bryr sig om att det är grått, trist och omänskligt - Det är ju modernt!


Nå. Varför monarki? Svaret varierar beroende på nationen och dess traditioner, men i Sverige finns det många goda skäl.


1. Monarkin är en integral del av vår kultur, och den genomsyrar hela det svenska statsbygget. De tre kronorna är inte en symbol för Sverige, utan för det svenska kungahuset. Symbolerna, sångerna, helgdagarna - Överallt gör sig det svenska kungahuset påmint i vår kultur, vilket är helt naturligt då det existerat i symbios med landet Sverige i närmare tusen år.


Att man överhuvudtaget diskuterar möjligheten radera en betydande del av denna svenska kultur beror på att man inte inser värdet, precis som modernisterna för 60 år sedan inte insåg värdet i gamla byggnader.


Medborgarna i en stat behöver kunna samlas kring något och känna en gemenskap för att staten ska fungera väl. Det är när vi upplever en gemensamhet som vi litar på varandra och kan samarbeta väl kring gemensamma projekt. I Sverige har vi några viktiga sådana gemensamhetsinstitutioner, och bland dessa skulle jag ranka monarkin som nummer två efter midsommarafton, och i takt med att allt fler svenska medborgare inte är s.k. etniska svenskar ökar monarkins betydelse som gemensamhetsinstitution.


Exempel: Om vi avskaffade monarkin, vad skulle ersätta ett prinsessbröllop som ett tillfälle att samla tiotusentals människor som viftar med svenska flaggor och suger i sig pompa och ståt? Är det någon som på fullt allvar inbillar sig att samma sak skulle hända om t.ex. en hypotetisk framtida president, låt oss säga Per Nuder, fyllde femtio år?


Notera att detta gäller Sverige. Man kan inte införa monarki var som helst och hoppas på samma positiva effekter, och det finns republiker som har skaffat sig fullgoda ersättningar. USA är fullmatat med institutioner som skapar gemensamhet, och de har byggt upp myten om sin nation på ett helt annat sätt än vi har gjort i Sverige. Det som funkar i USA funkar inte i Sverige, och tvärt om.


2. Pompa och ståt är alltid trevligt, och ibland helt nödvändigt. När kungen klipper band, delar ut nobelpris eller inviger en forskningsanläggning för Ericsson i Kina skänker han en kunglig glans över det hela. Denna kungliga glans kan en president, eller ännu värre en talman, aldrig ersätta.


3. Monarkin är den del av vårt svenska externa varumärke. 280 journalister enbart från Tyskland bevakade kronprinsessans bröllop. Värdet i form av varumärke och reklam är enormt. Återigen är detta något som en president aldrig kan åstadkomma. Fråga tyskarna. De har en president som inget vet namnet på, och ingen bryr sig. Varför skulle de bry sig om en grå avdankad politiker utan makt?


4. En statschef som är opolitisk kan alla sluta upp bakom. Den som funderar över detta kan studera det hat som i breda amerikanska folklager riktas mot den egna presidenten. Nu pratar vi inte om det elitistiska ogillande som svenska republikaner hyser gentemot kungen, utan ett jag-skulle-mörda-den-där-kommunist-negern-om-jag-fick-chansen-hat.


5. Ärvda ämbeten ger stabilitet. För en svensk kan detta vara lite svårt att förstå, eftersom vår parlamentariska demokrati tycks vara ett under av stabilitet i sig själv, och kungen verkar där inte fylla någon vettig funktion. Dock, i konstitutionellt oklara lägen har det ärvda ämbetet sina klara poänger.


I Sverige är det talmannens uppgift att ge en person uppdraget att bilda regering, varefter riksdagen har att godkänna eller förkasta regeringen. Talmannen i Sverige utses av riksdagen, och är alltid en partipolitiker från något av lägren.


Talmannen kan alltså vid en valförlust för det egna partiet, i teorin, tvinga fram ett nyval genom att bara föreslå regeringsbildare som inte kommer att få en riksdagsmajoritet bakom sig. Detta har aldrig hänt, eftersom sådana flagranta manipulationer av demokratin knappast skulle gagna dennes parti.


Men är det omöjligt? Talmannan har faktiskt inte själv något att förlora på det hela, och under rätt omständigheter är jag rädd att det är fullt möjligt. Antag t.ex. att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen, och att alliansen blir större än de rödgröna. Jag tycker inte det verkar omöjligt att en talman av Birgitta Dahl-typ i det läget skulle kunna säga något i stil med att "mitt samvete förbjuder mig att föreslå en regering som behöver stöd av SD", för att sedan tvinga fram nyval.


Något liknande skulle aldrig kungen göra. Dels är han opartisk, men framförallt riskerar han inte bara sitt eget jobb utan dessutom hela sin dynasti! Kungen har helt enkelt oerhört mycket mer att förlora på att gå emot folkviljan än vad en talman har.


En monark är alltså mindre benägen att manipulera demokratin än vad en partipolitiker är. Samtidigt är han svårare att manipulera för utomstående. Republiker är känsligare för statskupper, eftersom det är enkelt att sätta in sin egen man på posten. Vill du däremot göra statskupp i en monarki måste du vara så drastisk att folket med all önskvärd tydlighet inser vad som håller på att hända.


Tänk franska revolutionen. Först avsattes kungen på det där drastiska sättet som är nödvändigt när kuppmakare har att tampas med ärvda ämbeten, och republik infördes. Sedan tog diktatorn Napoleon makten utan att någon egentligen begrep vad som hände. Han behövde inte göra något drastiskt alls, eftersom de franska revolutionärerna redan hade gjort jobbet åt honom. Det räckte med att manipulera den sköra franska republiken.


På samma sätt hade en annan kuppmakare och diktator, Adolf Hitler, aldrig kunnat ta makten om han hade blivit tvungen att först störta Kaisern. Nu behövdes det inte, utan det räckte med att i några enkla steg manipulera konstitutionen i den republik han verkade och ta makten utan dramatik.


Dramatiken kom sedan. Både i fallet Hitler och fallet Napoleon. Men då var det för sent.


Jag påstår inte att vi bäddar för en ny Hitler om vi inför republik, utan jag konstaterar bara att det ärvda ämbetet ger en stadga i ett statsbygge som ibland är bra att ha. De flesta republikaner har svårt att acceptera ärvda ämbeten, och då kan det vara bra att besinna att de faktiskt fyller en funktion som är av annan är än att "det har alltid varit så".

  • Comments(1)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Viktoria Mon, February 25, 2013 14:30:28

Näru. Bort med kändis-familjen kunga-familjen. Använd de förlorade pengarna på något vettigt istället. Om dom vill leka Prinsessa och Prins osv så får de gärna göra det privat, utan att snika sig på andras pengar.