Anders Bondensson

Anders Bondensson

Varför en blogg?

För att det är kul att tycka.

Kulturministern har fel om fildelning

PolitikPosted by Anders Bondensson Wed, June 17, 2009 11:47:23

En man kommer in i en videobutik. Han plockar lugnt och obekymrat för sig från hyllorna, och lämnar sedan butiken utan att betala. Känner ni igen det? Det mannen gör är uppenbarligen stöld, och när filmsnutten är slut får vi se en text som talar om för oss att fildelning är precis samma sak.

Enkel propaganda från en penningstark part i målet, kan man tycka, men regeringen verkar otroligt nog betrakta detta som dels någon slags djup visdom och dels ett allvarligt samhällsproblem. På annat sätt kan man inte tolka åtgärden att beordra polisen att specialutbilda 15 poliser som enbart ska syssla med att sätta fast fildelare. Kulturministern har också öppet deklarerat att fildelning är stöld och att hon är nöjd med utfallet i TPB-rättegången.

Kulturministern har fel. Fildelning är inte stöld, lika lite som det är misshandel eller fortkörning. Om det ens är ett brott är det ett brott mot upphovsrättslagen, vare sig mer eller mindre. Men vad blir slutsatsen om vi för ögonblicket struntar i juridiken, och istället analyserar de faktiska konsekvenserna i sinnevärlden? Musikindustrin påstår ju att fildelning berövar artisterna deras inkomster, och i TPB-rättegången blev de svarande dömda att betala 30 miljoner kronor i skadestånd med hänvisning till uteblivna inkomster. Var detta en rimlig summa?

Svaret på frågan är att det inte går att veta. Hypotetiska frågeställningar går aldrig att besvara med säkerhet, men det utesluter inte att man ändå resonerar kring dem. Musikindustrins resonemang, som regeringen verkar tro på, lyder så här:

”Om man inte hade kunnat ladda ner musik och film gratis från nätet, så hade man köpt den istället. Kanske inte allt som laddas ner, men en del. Beviset för detta är att försäljningen av CD-skivor sjunker, och det kan inte bero på något annat än fildelning.”

Detta kan vid en enkel betraktelse låta vettigt, men resonemanget har åtminstone två mycket allvarliga brister.

För det första är det helt fel att påstå att det inte skulle kunna finnas någon annan förklaring än fildelning till den sjunkande försäljningen av CD-skivor. Det finns åtminstone en mycket trovärdig alternativ förklaring. Ungdomar har nämligen inte obegränsat med pengar, och numera finns det alternativ till musik, nämligen datorspel och olika kommunikationsverktyg som mobiltelefoner och Internet. Ungdomarna har förändrat sitt beteende, och det är inte fildelningen som är orsaken.

Om vi vidgar begreppet ”CD-skivor” till att omfatta alla typer av digitalt media som är möjlig att piratkopiera, dvs. både musik och datorspel, kan man konstatera att försäljningen inte sjunker. Tvärtom ökar den varje år, men fördelningen mellan musik och datorspel förändras till den senares fördel. Se följande grafik som en brittisk journalist tagit fram.

Den andra bristen med musikindustrins resonemang är att de inte tar hänsyn till piratkopieringens positiva fördelar för branschen, och för att förklara vad jag menar ska jag berätta en liten historia från min egen tonårstid.

Det var i början av 80-talet, och efter att en kompis skaffat en hemdator var jag frälst. Datorspel var ju fantastiskt roligt, och snart hade jag skaffat en egen Vic64 tillsammans med hundratals dataspel. Samtliga var piratkopior. Musikindustrin hade betraktat detta som stöld, och påstått att jag berövat datorspelstillverkarna tiotusentals kronor genom att inte köpa alla dessa hundratals spel.

Men vad de inte vill förstå är att jag aldrig hade skaffat någon hemdator överhuvudtaget om det inte vore för att jag visste att det fanns mängder med billiga piratkopior att tillgå, och det hade ingen annan heller. Att köpa spel var helt enkelt för dyrt för de få dagar det tar att spela igenom spelet, som kanske inte ens var roligt.

Med tiden köpte jag dock även några spel, och fick även några i present, för det är klart att det är roligare att äga spelet på riktigt.

Nå. Poängen med denna historia är att visa hur piratkopiering dels kan gynna en bransch, och dels fungera som motor i utvecklingen. Hade det inte varit för piraterna, hade jag och de flesta andra i min situation aldrig köpt någon dator. Hemdatormarknaden hade växt med snigelfart, om den växt alls, och de mängder med innovationer som vuxit fram hade aldrig uppstått.

Dessutom hade det sålts otroligt få datorspel, eftersom ingen hade varit intresserad av att köpa hemdatorer. Datorspelsbranschen omsätter idag mer än musikindustrin, och det hade den aldrig någonsin gjort om den inte varit utsatt för piratkopiering under hela sin existens. Piratkopiering har varit som superbensin för spelindustrin, och de extrema juridiska åtgärder som musikindustrin nu försöker övertala våra politiker att införa har de aldrig ens fantiserat om.

Det som var sant för 25 år sedan är även giltigt idag. Hur många ungdomar hade köpt en MP3-spelare om deras enda möjlighet att fylla den med innehåll hade varit svindyra och urusla ”tjänster” på nätet, tjänster som låser in användaren och omöjliggör ett utbyte med polarna? Hela marknaden för MP3-spelare hade aldrig existerat utan piratkopiering. Begrepp som ”iPod” och ”musikmobil” hade varit okända, och USB-minnen hade fortfarande räknat sin storlek i megabyte.

Musikindustrins smala lycka är att det är lika enkelt att kopiera deras produkter som det är att kopiera andra digitala media. Hade ungdomar varit hänvisade till en svart låda med en snurrande skiva för att lyssna på musik, och inte haft någon möjlighet att integrera musiken i sitt övriga uppkopplade liv, hade förmodligen försäljningen kraschat fullständigt. Nu finns trots allt möjligheten att piratkopiera skivan, dela med polarna och lägga in musiken på sin MP3-spelare. Man kan också komplettera sin MP3-samling med att faktiskt köpa några omtyckta låtar på iTunes.

Fildelningen är inte stöld. Men inte nog med att den inte är stöld; den är dessutom bra för musikindustrin och en motor i samhällsutvecklingen. Att försöka stoppa denna positiva utveckling med drakoniska och ytterst tveksamma juridiska instrument för att gynna ett litet särintresse är vanvett.

  • Comments(2)//anders.bondensson.se/#post22