Anders Bondensson

Anders Bondensson

Varför en blogg?

För att det är kul att tycka.

Det är inte fred de vill ha

PolitikPosted by Anders Bondensson Wed, January 07, 2009 23:42:04

Det är synd att konflikten i mellanöstern fått en sådan tydlig svensk partipolitisk profil, i det att "israelvännerna" uteslutande finns på högerkanten, och "palestinavännerna" uteslutande finns på vänsterkanten. Detta tror jag också är anledningen till att samma ogenomtänkta argument upprepas på båda håll i oändlighet. Personer som Fredrik Federley, vars affärsidé att synas så mycket som möjligt, har helt enkelt ett behov av att kommentera även händelserna i mellanöstern trots att de inte skriver någonting som vi inte redan hört massor av gånger, och då väljer de sida enligt partiboken.

Nå. Själv tänker jag nu bryta detta mönster genom att som högerman kritisera Israel, och då förhoppningsvis på ett lite annorlunda sätt än hur det brukar låta när SSU och deras gelikar slår på stora trumman.

Som utgångspunkt fastnade jag för den här artikeln på newsmill, även om jag kunde valt nästan vilken artikel om helst eftersom de flesta skribenter i respektive läger säger ungefär samma sak. Artikelförfattaren B Hahn gör i detta fall en poäng av att palestinierna kan få fred när som helst, att Israelerna inte har samma valfrihet, och att de förra därför är att betrakta som "skyldiga".

B Hahn har alldeles rätt i att palestinierna kan få fred när som helst. De behöver bara acceptera de israeliska villkoren, ungefär på samma sätt som tibetanerna fått fred med Kina genom att acceptera de kinesiska villkoren. Detta säger dock ingenting om vem som bär skulden i någon av konflikterna.

Min åsikt är att så länge Israel fortsätter med sin ockupation av västbanken, och i strid med folkrätten låter sina medborgare bosätta sig på ockuperad mark, har palestinierna rätt att bedriva motstånd mot denna ockupation. Sedan kan man naturligtvis ha synpunkter på hur motståndet bedrivs, terrorattentat är alltid fullständigt oacceptabelt, men det är faktiskt en annan femma. Min poäng är att man inte kan göra det så enkelt för sig som B Hahn gör, och bara titta på vem som är nöjd med fred med en i övrigt bibehållen status quo. Det är visst intresse för skuldfrågan hur denna status quo ser ut också.

En annan sak som ständigt upprepas är att Israel har rätt att försvara sig, och det finns otaliga variationer på detta tema. T.ex. att det är Hamas fel att skolbarn bombas ihjäl, eftersom terroristerna tar skydd i just skolor dels för att avskräcka israeliska attacker och dels för att Hamas tycker det är bra för propagandan att israelerna bombar ihjäl just skolbarn.

Jag håller med om analysen av Hamas, de agerar verkligen exakt på detta avskyvärda sätt, men det ursäktar ändå inte den israeliska krigföringen, och jag undrar om alla svenska bloggare som försvarar israelerna skulle gjort det om det var svenska barn som dog.

Antag att den israeliska säkerhetstjänsten imorgon spränger ett hus mitt i Stockholm där det bodde anhängare till Hamas i exil, och att det samtidigt strök med några dussin helt oskyldiga svenska barn. (*) Argumentet att Israel har rätt att försvara sig borde ju gälla även då, inte sant?

Den trista sanningen är nog att de som försvarar israels krigföring inte anser att palestinska barn är oskyldiga på samma sätt som svenska, just eftersom de precis som Hamas är palestinier, och det är ett kollektivistiskt resonemang som jag inte håller med om. Den springande punkten är annars graden av nödvändighet. Jag hade i någon mening kunnat acceptera att Israel spränger oskyldiga barn i luften, svenska så väl som palestinska, om åtgärden var nödvändig för statens israels, eller en stor del av dessa befolknings, existens, samtidigt som det saknades alternativ, men så är rimligen inte fallet.

Andra alternativ måste alltså prövas först, och då är vi tillbaka där vi började. Israel måste avbryta sin bosättarpolitik, punkt slut. Sedan USA smulade sönder den irakiska krigsmakten i det första gulfkriget finns det inte längre några militärstrategiska motiv till att fortsätta ockupation av någon del av västbanken, och bosättarpolitiken har för övrigt alltid varit folkrättsvidrig.

Att bomba ihjäl barn kan bara försvaras i ett läge när israelerna uttömt alla andra möjligheter till en fredlig samvaro med palestinierna, och så länge de fortsätter att hålla militanta bosättare om ryggen är detta villkor mycket långt från att vara uppfyllt.

I det här läget brukar det hävdas att israelerna visst gjort allt de kunnat. Det var minsann araberna som anföll 1948 och 1973, och Nasser hetsade mot krig 1967. Utan att det fanns en endaste illegal bosättning!

Detta argument är dock både felaktigt och obehagligt. Dels för att den politiska situationen är helt annorlunda idag, och dels för att man klumpar ihop alla araber på ett synnerligen tveksamt sätt. Idag accepterar palestinierna en tvåstatslösning, även om Hamas inte gör det officiellt än, så den fortsatta bosättarpolitiken utgör en av de stora hindren mot fred.

//AB

(*) Vi får här anta att svenska myndigheter, kanske med en hänvisning till svensk lag, i detta fall inte hade kunnat lämna ut terroristerna till Israel, och att israelerna sin vana trogen då tog saken i egna händer.

  • Comments(7)//anders.bondensson.se/#post15