Anders Bondensson

Anders Bondensson

Varför en blogg?

För att det är kul att tycka.

Jämställdhetens konsekvenser

PolitikPosted by Anders Bondensson Fri, January 04, 2008 21:44:25

Isarna har hittils i år varit dåliga på Riddarfjärden och Ulvsundasjön, till förfång för oss som uppskattar en promenad på isen en klar och kall vinterdag i Stockholm. Kvicksilvret har knappt hunnit sjunka ner under fryspunkten innan det burit av uppåt igen. På den tiden jag bodde i Solna kunde jag dock ibland promenera på isen hela vägen in till stan, även om bron mellan Kungsholmen och Lilla Essingen var en förrädisk passage. Ensam var man inte heller, utan sjön var full av folk som promenerade och åkte skridskor. Tusentals människor, som samtliga, så när som på entreprenören med ett strategiskt beläget korvstånd, hade europeiska drag.

Samma förhållande vad gäller etnicitet kan man beskåda såväl på Kungsleden som bland kajakerna i skärgården, d.v.s. en i det närmaste total dominans av människor med europeisk härstamning. Denna skriande brist på jämställdhet uppmärksammas dock förvånansvärt sällan, med tanke på att vi är ett land med exceptionellt positiv uppfattning om just jämställdhet. Var finns den politiska viljan att ta itu med problemet? Det har ju visat sig att invandrare från andra delar av världen bl.a. prioriterar att umgås med släkten framför en promenad på isen eller en skidtur i skogen.

Min svåger är ett typiskt exempel, en invandrare från Libanon som vägrar sätta sin fot på isen. Samtidigt envisas han med att umgås med släktningar i ett kör, d.v.s. de släktnigar som inte föredrar att ensamma åka skidor eller sitta och skriva en massa trams på nätet. Ett stereotypt etniskt mönster således, som skulle vara svårt att bryta även om man försökte. Det som är förvånande är dock att man inte ens försöker. Var finns friluftsbonusen för utomeuropeiska invandrare? Själv skulle jag istället behöva lite morot för att träffa mina släktningar mera. Det är nämligen svårt att bryta traditionens makt och skaka av sig sina kulturella bojor, för ingen ska inbilla sig att jag EGENTLIGEN tycker om att promenera på isen. Det är bara en del av det stereotypa etniska mönster som jag fått i mig sedan barnsben.

Ok, jag ska sluta här. Förhoppningsvis behöver jag inte fortsätta mitt tramsande för att budskapet ska gå fram. Vad jag gjort ovan är att jag diskuterat kulturella skillnader mellan etniska grupper utifrån samma perspektiv som vi i Sverige anlägger när vi diskuterar kulturella skillnader mellan könen, d.v.s. som någonting fruktansvärt dåligt och farligt, och som man från statligt håll anser sig ha rätt att bekämpa till varje pris. Detta pris har visat sig vara ganska högt i form av missnöje, konflikter och stress.

Enligt en nyligen genomförd studie av Mitthögskolan betalar sammanboende par som lever jämställdt ett högt pris, samtidigt som vinsterna med jämställdhet "inte alltid är uppenbara". På samma sätt skulle det förmodligen gå om man tvingade ut min svåger på isen, och hindrade honom från att träffa sina släktningar så ofta som han önskar. Stress, konflikter och missnöje kommer då som ett brev på posten, var så säkra, samtidigt som vinsterna med denna nyvunna jämställdhet inte är helt uppenbara.

Nu finns det dock ingen som helst risk att någon skulle komma på den befängda idén att införa en jämställdhetsbonus för invandrare som åker skidor minst fyra gånger per år. Orsaken är att kulturella skillnader mellan etniska grupper inte ses som ett problem på samma sätt som kulturella skillnader mellan män och kvinnor. Kulturella skillnader mellan etniska grupper anses istället, med all rätt, vara berikande.

Varför kan man inte se skillnaderna mellan män och kvinnor på samma sätt, d.v.s. som något i grunden berikande? Vidare anses en etnisk kulturell identitet vara trygghetsskapande för individen. Varför skulle det inte fungera på samma sätt med en könsmässig kulturell identitet? Så vitt jag begriper är det fullständigt inkonsekvent att å enda sidan, när det gäller skillnader mellan könen, enbart diskutera i termer av att könsrollerna är "bojor" som vi som individer för vårt eget bästa måste bryta oss loss från, samtidigt som man när det gäller skillnader mellan etniska grupper aldrig någonsin har det perspektivet.

För att förtydliga: Att jag gillar bilar är tydligen dåligt, EFTERSOM det kan tänkas bero på att jag är man. Att jag gillar skidåkning och folkmusik är bra, EFTERSOM det förmodligen beror på att jag är dalkarl. Rena snurren!

Jag tror att i grund och botten så är kulturella skillnader berikande, och kulturella identiteter trygghetsskapande. Självklart finns det undantag som är skadliga för individen, ryssarna kanske skulle må bra av lite morot och piska för att få ner vodkaintaget, men i de allra flesta fall är det bara positivt. Därför har jag väldigt svårt för den fullständigt ensidiga kampen mot könsrollerna som nu bedrivs. Låt mig vara svensk, dalkarl och man. Med allt vad det innebär. Jag mår bra av att snacka fotboll, bilar och dataspel med mina killkompisar, precis som jag mår bra av att fira jul med julskinka och köttbullar.

Länge leve mångkulturen! Länge leve könsrollerna!

  • Comments(3)//anders.bondensson.se/#post1